Idag dog farfar. Det känns konstigt att han för nästan ett år sedan var på vårt bröllop. Kramade mig. Höll ett tal. Skrattade. Och pratade om Jesus såklart. För det har han verkligen gjort - ända in i döden.

Tydligen så håller Jesus ända in i döden. Om det höll för farfar så håller det för mig. Och resten av världen för den delen. 

Han stal min näsa. Han sjöng för mig när ingen annan hörde. Han lät mig sitta i knät när han körde traktor. Han byggde ett hus till min kanin. Han bad för mig varje dag. Han slutade aldrig tro. Han bar mig. Han gjorde marrängswiss till mig. Han lät mig mata Felix med korvar. Han skrev brev till mig. 

Vi ses snart igen.