Resan med bibelskolan lider mot sitt slut och jag måste ärligt säga att jag är helt utmattad. Men oj vilken resa vi har haft! Och så mycket jag har fått genom att få tillbringa denna tiden med dem. Jag har fått se dem växa, jag har fått lära känna dem, fått gädjas med dem och fått vara frustrerad och trötta med dem. Jag har fått skratta, jag har fått äta svenskt godis, jag har fått se mer av kenya, jag har fått utmanas själv i nya situationer. Det har varit ett sant nöje. Imorgon är deras sista dag och sedan drar de vidare till Nairobi på måndag. Jag och Amanda hoppar av i Chesinende och tar nån dags vila där innan vi drar hem till Nakuru, Bethesda. Känns som en evighet sen jag fick sitta bredvid mina fina pojkar. Snart, snart, snart ska jag få se dem igen. Äta ugali med dem och busa med dem. Mina dagar är räknade så jag ska verkligen ta tillvara på den här sista tiden med dem.
Nu är det 4 veckor kvar av min volontärstid i Kenya. Det är inte mycket men min längtan efter att få komma hem är på ett sätt starkare nu. Den är på ett annat sätt, inte så intensiv och kaotiskt, den är djupare och en mer trött längtan. En längtan efter vanligt och tryggt svenssonliv, i alla fall en liten stund innan jag ger mig in i nästa äventyr. Det är en längtan efter att bara få vara, få vara i sällskap av människor som känner en, en längtan efter en plats där man kan bara få vara och ta emot. Jag är på ett sätt utpumpad nu på att ge, jag behöver få komma hem och vila så att jag kan fortsätta ge vidare. Samtidigt har jag fått ta emot så mycket också. Så mycket kärlek, gästvänlighet, vänlighet, tålamod och uppmuntran. Att få bli omhändertagen på Bethesda, få bli en i familjen där har fått bli det största för mig och det kommer jag alltid att bära med mig.
Gamla bilder på pojkarna :) 
Kommentera