Livet som växthus

Jaha, hej! 

Just nu sitter jag på mitt rum på det enkla hostel där jag har sovit de senaste två nätterna och kommer att sova de närmsta två nätterna. I lördags reste vi iväg från Nairobi till Samburu (Masailand). Vi började kl 06.00 från vårt hotell och var framme 22.30. Att resa i Kenya är nog något av det bästa jag vet. De omkringliggande vyerna slutar aldrig att förvåna mig. Ibland vet jag inte riktigt vart jag ska ta vägen för att det är så vackert. Vill rycka tag i Amanda och skaka henne och skrika "SER DU HUR FINT DET ÄR!??". Men det gör jag inte för hon är ju bredvid mig och njuter som jag och jag vet inte riktigt om hon skulle uppskatta det.

Igår (söndag) åkte vi cirka 2 timmar på en väg (vet inte ens om det kan kallas väg... Snarare ansamling grus med diverse djupa avgrundar som man ska ta sig över). Jag tappade räkningen på hur många gånger vi gick ut ur bilen för att hjälpa bilen framför eller kolla bästa möjligheten att ta sig fram. Men mig gör det inget. På dessa pauser är det bara att titta sig omkring på den fantastiska utsikten. Eller spana in Masaierna som står lite överallt med sina herdestavar och pimpade klädnader (De är såååå coola!!!!) I alla fall. Vi kom fram till kyrkan där vi skulle vara kl 13.30 (skulle varit där 11..) Och direkt när vi kom satte de igång att sjunga. Det var ett sådant privilegium att få ta del av deras gudstjänst och ja... Bara få se! 

Jag tycker det är så häftigt att få möjligheten att komma hit och se detta. Masaierna. Omgivningen. Ja allt! Men jag är trött och tänker såklart mycket på att jag snart ska hem. Mina tankar vandrar ofta iväg till Sverige. Funderar mycket på vad som ska hända till våren, somarn och hösten. Ska bli spänannde att se hur min tid här har påverkat mig när jag kommer hem till Sverige. Vilka insikter jag har kommit fram till. Vad jag har lärt mig. Vad Gud har gjort. 

Här kommer lite blandade bilder från sista tiden. Min kamera dog när vi kom till Samburu så Amanda har alla coola pics på Masaier så dem får ni se sen. :)