Livet som växthus

Slut. Bokstavligt talat slut. Idag var sista dagen för mig och Amanda på Bethesda med pojkarna. Just nu är Bethesda tyst. Stilla och i vilande efter en stor dag då vi firat 10 års jubileum. Visste inte att Bethesda kunde vara såhär tyst. De flesta av pojkarna åkte hem med sina anhöriga för att fira jul idag efter festen så till kvällsmaten var det bara 5 pojkar kvar som åker imorgon istället. Det var otroligt vemodigt att säga hejdå till dem idag. Jag kämpade mot tårarna. 

Slut. Bokstavligt talat slut. I kropp och själv. Kan inte riktigt sortera i min hjärna med allt jag känner och tänker. Orkar inte ens känna efter. Orkar inte tänka. Vet inte om jag gråter av utmattning eller av vemod. Både och tror jag. I natt blir sista natten på Bethesda. Kan inte riktigt greppa det. Är tacksam till Gud för allt han fått lära mig genom detta, allt som han fått visa mig, hur han hållt min hand och ständigt pekat på de löften som han gett och på den sanning som är verklig och som krossar lögnerna i mig. 

Känner mig svag. Det är ett bra ord som beskriver mycket av hur jag känt här i Kenya. Svag. Jag är inte van vid att känna så, brukar inte tycka att jag är svag. Men det är nyttigt för mig. Tror det är viktigt. Måste sluta förlita mig på mitt duktighetssyndrom och förlita mig på att kraften fullkomnas i svaghet. 

Min nåd är nog för dig, ty kraften fullkomnas i svaghet. Därför vill jag hellre berömma mig av min svaghet, för att kristi kraft ska vila över mig. Tack Folke för att du ständigt påminnt mig om den här versen.

Nu lämnar jag allt till dig Pappa. Ske din vilja.