Varför är jag här? Varför gör jag detta? Varför just jag? Varför just nu?

Innan jag åkte hit visste jag att det inte skulle bli lätt. Jag kände det på mig, det fanns där, djupt nere i magen - känslan av att detta verkligen kommer bli en prövning. Jag kände det på mig och pga av det ville jag ibland inte åka. Folk överröste mig med kommentarer som: "ååh det kommer bli så kul", "Så spännande, det kommer bli jätteroligt" eller "wow, vad häftigt att du ska göra detta, va bra av dig". Men jag ska säga er ärligt. Ofta är det inte roligt. Ofta är det inte häftigt. Ofta är det inte kul. Ofta är det inte wow. 

Jag har sagt till Gud att Han får göra vad Han vill med mig och mitt liv. Jag längtar ständigt efter att få växa och få komma närmare Gud. Jag längtar efter att få se mer av Honom i mitt liv och mindre av mig själv. Jag vill lära mig. Hur gör man då detta? Jo, man går utanför sin bekvämlighetszon. Man tillåter att det blir kaos. Man tillåter omgivningen till att bli någonting som man inte är van vid. Och detta, att växa: Det är jobbigt! Det är jobbigt att se lidande och inte kunna göra någonting åt det. Det är jobbigt att hantera lögner som far i huvudet om att det man gör inte gör någon skillnad. Det är jobbigt att inte kunna förstå varandra. Det är jobbigt att vara långt från de man älskar när man behöver dem som mest. Det är jobbigt när man skäms för att man fortfarande kämpar med att hitta motivation när man innerst inne vet att Jesu kärlek borde vara motivation nog. 

Gud pekar på saker i mitt liv, i mitt sätt att vara, i mitt sätt att tänka. Han svarar på min bön och min längtan att få komma närmare honom. Men det gör oftast ont att bli slipad och formad.

Så varför? Varför just jag? Varför just nu?
För att Han har sagt det. Vill Han att jag ska vara här nu, då så, då ska jag vara här.
För att jag inte ser detta som en period i mitt liv utan en början på någonting nytt. Jag vill inte komma hem och säga: Nu har jag gjort mitt, nu kan jag äta kladdkaka och titta på TV-serier resten av mitt liv, nu behöver jag inte göra mer för jag hjälpte stackars små barn i Kenya. Nej, det funkar inte så. Jag vill ALLTID vara Jesu tjänarinna. Här, i Sverige, oavsett var jag är. Gud är inte bunden av geografi. Det är allas vår kallelse att växa närmare Jesus och tjäna varandra. Jag är inte frommare, coolare eller häftigare för att jag försöker göra det här i Kenya. 

Två fina tjejer som båda heter Michelle, underbara tjejer


5 kommentarer

Amanda

09 Oct 2014 07:46

Du är väldigt klok, Malin!

Cecilia

09 Oct 2014 20:01

Ja, Malin, jag håller med, du är en klok kvinna. Det är gott att kunna följa dig här. Gud välsigne dig! Kram från oss i Munka.

Jakob

10 Oct 2014 09:27

Heja dig Malin!
Remember: Kristi kärlek driver oss, eftersom vi är övertygade om att en har dött i allas ställe..

Mom

10 Oct 2014 18:20

Små steg man gör och val man gör just nu har stor betydelse för framtiden!
Var du än är.
Hur du än känner dig.

Emmaslemma

03 Nov 2014 18:55

Du är så bra Malin!! Fetingkram!

Kommentera

Publiceras ej