Livet som växthus

Tisdag. Ännu en dag. Är det möjligt att känna alla känslor på en och samma gång? För jag tror jag gör det. Dagarna går fort men ändå inte. Min energi verkar komma från svag källa, den tar slut snabbt. Har sovit dåligt de sista dagarna och det påverkar mig en del tror jag... Det får ni gärna be för, att både jag och Amanda ska få sova bra.

Men ska jag berätta nått fint och bra istället? Det bästa jag vet är att höra pojkarna skratta, att hälsa på dem när de kommer hem från skolan, att lura dem att vi äter kameleonter varje dag i Sverige, att dansa med dem, att hålla dem i handen när vi går någonstans och att ha springtävling. Det bästa är att vi kan umgås fast att vi ibland inte alls fattar vad den andra säger. Det leder mest till att vi fnittrar. Det bästa är att få älska dem. Det bästa är att få vara en del av deras gemenskap, att få se hur de tar hand om varandra och hur dem nu tar hand om oss. Mitt hjärta är fyllt av tacksamhet av så många olika skäl.