Livet som växthus

I tisdags så hade vi bestämt med Kerstins Sara (Sara jobbar hemma hos Kerstin och hjälper till med allt möjligt) att vi skulle komma hem till henne och äta lunch. Hon sa att hon bodde nära och att det var en kort promenad hem till henne. Haha säger jag bara. 30 minuters bergsbestigning skulle jag snarare kalla det. Varje gång jag och Amanda kommit till Chesinende så har Sarah varit där. När vi kom en gång så hade hon lagat mat till oss för att hon tänkt att vi skulle vara hungriga när vi kom. Hon kan knappt någon engelska så vi har övat vår swahilii och hon har varit bästa läraren. Hon har handskats med Kersin länge nu så hon förstår lite hur svenskar är. Hon är världens mysigaste kvinna med ett stort omhändertagande hjärta. Därför var det en stor glädje att få komma hem till hennes hem för att hälsa på. Hennes väggar pryds av en massa svenska artiklar, mest den kristna tidningen SÄNDEBUDET, jag såg Benedikte Nilssons ansikte och Erik J Anderssons haha. Om de ändå visste att de fanns på väggen hemma hos en kenyan, högt uppe på kullen i Chesinende. Hennes hus ligger nog i den mest iddyliska miljön. Det är så fantastiskt vackert där. I alla fall, vi fick ugali, böner, mandasi och chai. Alldeles perfekt. Sen sjöng vi nån sång, läste ur bibeln och hade den vanliga kenyanska tackfesten där alla ska säga tack och hur tacksamma och glada de är för händelsen som varit.