Livet som växthus

Varje kväll hittils på Bethesda så har vi ätit kvällsmat med pojkarna som bor här. Vi äter, sen så chillar vi (ofta har jag och Amanda hjälpt dem med deras läxor) sen så har vi en kort aftonbön innan de går och lägger sig. Hittils har de varit artiga, nyfikna, snälla och allmänt fina mot oss. Det är roligare och roligare för varje dag då man märker att de vänjer sig vid att vi är där och ju mer vi lär känna dem. Nu stirrar de inte som om de sett en rosa zebra varenda gång vi kommer till dem utan snarare kommer de fram till oss för att prata.

Imorse så hängde jag och Amanda på de mindre pojkarna när de gick till skolan klockan 06.20 på morgonen. Det var en fantastisk promenad då vi fick gå i soluppgången med fälten böljandes vid vår sida. I början var de blyga och fnittrade när vi försökte prata med dem på swahilii, men tillslut så blev de lite mer bekväma och gick nära och frågade en massa frågor om sverige, om jag visste vad majs var, om det var sol i sverige nu, om skolan var byggd av sten i sverige och om jag kunde springa osv... De är underbara! Busiga men så fina.